finerthangravel

Ja så var det dags att dra fram minsta fiolen och näsdukarna för nu kommer en historia rätt ur det Jämtländska Ghettot.

Hade en lagom uppväxt - förstfödd. Medelklass familj med villa. Föräldrarna skiljde sig när jag va 7, äktenskap är en myt. Mamma blev den som flyttade. Jag var helt ok med skillsmässa, de skötte det mycket snyggt och tack vare det smidiga avståndet mellan mina föräldrars bostäder (900 m) blev det inga kännbara förändringar för oss ungar.
Varannan-vecka-barn va vi och lyckliga så.

Pappa skaffade ny fru, skiljde sig, träffade ny fru och på den vägen e det. Nu har han nytt jobb, hund, saab och 2 extra ungar i min ålder.

Mamma skaffade såsmåningom ett "#@¤&£ till ny kille och far åt min lillebror. Sån tur va höll det inte mellan mamma och "han" eftersom dennes alkoholproblem urartade efter en bilolycka. Kanske ett återkommande ämne senare. Jag kommer i fortsättningen fortsätta att referera till honom som "han" eftersom det inte finns ord för hur mycket jag föraktar den mannen.

Mamma visade dock senare att hon hade smak och skaffade ny. Klockren kanon träff. Två barn hade han med sig och trångt blev det med 6 ungar och 2 vuxna i vårat radhus med 3 sovrum. Radhuset uppgraderades såsmåningom till villa och valp inhalndlades. Min mamma är nu riktig soccer-mom på ett bra vis.

Jag gick på samma skola i 10 år (gick om 3an). Minnena ifrån 7-9an kommer jag ha hela livet, vi hade löjligt roligt. Det var även där jag lärde känna Undersköterska Larsson, som säkert kommer omnämnas vid andra tillfällen.

Min uppväxtort hade på den tiden ganska bra rykte. undertiden jag växte upp blev det dock mycket annorlunda.
 I min skola tog spriten så småningom några men drogerna tog fler.

Mina ungdomsår är, som de flesta andras fyllda med minnen som man vill glömma och saker man vill minnas men har glömt. För mycket fylla, tjyvrökande, tonnårsproblem och annat fjanteri som hör åldern till, men kul hade vi!

Jag ville vara vuxen, och det igår helst. Det va brottom brottom med allt, allt skulle testas och provas. När jag var 17 fick jag någon typ av kris och bestämde mig att flytta hemifrån. Jag kysste min mor på kinden och stack.

100 mil flyttade jag, till Halmstad. Men inte ensam, jag släpade med mig någon. Där började jag gymnasiet och spenderade ett bra år med någon och ett skit år med någon med två svek och ett par resor till ungdomsmottagningen som slutresultat.

Det är dock härligt med Kharma, för "what goes around commes around, sucker!"

Bodde sen växelvis hos släktingar, inackorderad, och slutligen efter sista året på gymnasiet fick jag jobb, lägenhet, körkort och bil. Jag var singel igen efter ett stormigt förhållade med en bikaraktär vi för nöjes skull kan kalla Gwarp.

Det va nu man började tänka. Fundera. Vad i hela friden ska jag göra när jag blir stor? Det kan jag utan större ångest svara "har inte den blekaste aning" på. men jag vet vad jag ska göra de närmaste 3 åren av mitt liv, jag ska till Birmingham, England och plugga.