I'm screwed!

Det har jag nu insett, I'm screwed.

 jag insåg detta när jag satt framför datan och läste lite mail. det finns tydligen en "chippy" i närheten av mitt boende i England. jag drog en djup suck, vad fan e en Chippy?! Nerd som jag är har ja ju självklart Wikipedia som widget på min macbook, klick klick "chippy" Enter...
Svaret kommer och det är såklart

Fish and chips

I'm screwed

hur ska jag kunna klara mig i det landet utan att veta vad man kallar placet man köper nationalrätten på?

problem nummer 2.

Man får bara ha med sig 20 kg packning och 8 kg handbagage. efter att necessären, foton, 1 pärm och dator är packat är resterande vikt ca 12 kg. detta skall då vara tillräckligt för kläder i 2,5 månader. allt ifrån skor, jackor, byxor, partykläder och huvtröjor. det kommer inte gå. jag har ju minst 20 par skor, 10 jeans och 20 klänningar... det kommer att bli mycket svårt att solla. Dagens I-landsproblem....

funderar på att skita i att ta med mig kläder utan bara trycka upp 10 t-shirtar med "your bootycall" så klarar jag mig nog. eller "no hablo english". kommer se ut som en idiot i alla fall.


24 dagar kvar....jag känner...jag känner...... vad va det nu de hade på titanic innan den sjönk? Jo. PANIK!!!

idiot.

har lite att uppdattera om på den tråkiga sidan av min familj, närmare bestämt min brors far, dagens pucko. Han skaffade ny tjej för ett tag sen, i sthlm där han bor, gjorde henne på smällen och berättade glatt för M att han skulle bli storebror. M är 9. M är jätte glad över detta och ser fram emot att träffa sin lille bror som kom att heta noah, väga 900g och födas 2,5 månader förtidigt. han ligger i kuvös och vad gör idioten tror ni? han lämnar tjejen på bb och drar till ÖSD och super skallen av sig med sina vänner, glömmer/sover ruset av sig att hämta sin son på tåget efter han har varit hos mig på semester, dyker upp 12 (skulle hämtat han 7) och m får sitta i baksätet med hans polare och en drös pizza kartonger.

ett par timmar senare ringer han och undrar vad det är för et jävla pucko som klippt M, mamma naturligtvis, och gapar på om att ungen ser förjävlig ut, M tycker han e skit snygg. min fråga är "var sitter pojken, hör han detta?"

M får åka till stockholm för att träffa sin lillebror, en gång hinner han se den lilla pojke han längtat efter att få kalla sin lillebror, och han är så stolt när han kommer hem till östersund. ett par veckor senare ringer idiotjäveln till mamma och meddelar att han minsann lämnat tjejen och ungen.

JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD ATT JAG SKULLE KUNNA DÖDA HONOM.

så nu sitter min nioåriga bror skit ledsen för att han antagligen inte kommer få träffa sin lillebror mer eller tjejen som han tycker så mycket om.

finns det ingen rättvisa i världen?
image16M, jag älskar dig, och jag önskar jag kunnde göra mer för dig.

olyckan


Han var så jävla trevlig, och det är han fortfarande. Han var cool och häftig och spännande. En perfekt förebild för mig som barn, förutom det faktum att han inte är klok. Han träffade mamma när jag var liten, 9 kanske. Jag brukade följa med honom och fiska, det blev vår grej. Det va alltid han som fick mest fisk, men han lät mig alltid lotsas att den största var min, att jag fångat den så att alla skulle tycka jag var duktig. Vi kunde vara ute i timmar, ofta fick vi avbryta för att det blev mörkt.

Ser honom fortfarande sittandes vid motorn med en cigg i munnen, sitt rakade huvud och en öl i handen, solnedgången i bakgrunden. Det var härliga stunder. Men det förändrades tyvärr.

jag ska skriva om den händelse som skakade om mitt liv rejält skulle få oanade konsekvenser.

Det var sensommar. vi var påväg hem till ÖSD ifrån en bilsemester där vi besökt finnland, blekinge och halland. Det var mitt på dagen och stålande solsken, det va tryckande varmt i bilen. Vi körde förbi en sjö, "kan vi inte stanna och bada?" gnällde vi, jag va 13, E 12, N 7 och M bebis. Jag satt i mitten på den blåa van vi lånat av hans föräldrar. "Nej, vi vill komma hem någon gång" blev svaret.
jag vet inte hur lång tid det gick ifrån sjön tills det hände, timmar eller sekunder, men plötsligt så var hon bara där. springande. Hon hade en vit låda i ena handen, fick se sen att det va en hamburgare m. strips som hon skulle äta till lunch.

Hon hade vita Adidas skor, hon tappade den ena i smällen. Jag hade likadana skor som henne.

Vi körde bara 50 men vi hann inte stanna. På en sekund skulle allt förändras, det skulle inte bli detsamma igen.

jag kommer ihåg hur mamma och han stog på vägen och skrek och ropade till bilar som körde förbi och ett äldre par på en parkering en bit bort. ingen fattade vad de ville, ingen hade sett det. utom hennes kompis, men hon kunde varken prata eller röra sig. hon bara stog där, chockad. sen kom mamma till oss i bilen och ledde ut oss alla på andra sidan så vi inte skulle se. men N såg, hon hade platsen längst till höger. "det kommer blod ur näsan på henne" minns jag att hon sa, och jag minns att jag blev arg, jävla unge titta inte du e ju bara 7 år du fattar väll att du inte ska se det där! jag stog upp i bilen och höll M i famnen, det var det första jag gjorde, jag tänkte inte jag bara knäppte loss honom och höll honom. bara han inte börjar gråta, tänkte jag om igen.

det tog jättelång tid innan ambulansen kom och förde bort henne, men då satt vi redan på konsum och åt Tom och Jerry kex. Sen tog det ytterligare tid för att få dit polisen. bromssträckan skulle tydligen mätas och det skulle blåsas. Den väntan var det värsta jag varit med om.

Det var han som körde, han satt vid ett bord ute under ett par björkar avskillt från allt gråtande. där satt han ensam och grät. Jag ville gå dit men jag fick inte. mamma sa att han ville vara ifred.

hennes jävla kompisar och föräldrar och grannar och hela byn samlades vid konsum och stog och grät. Och där satt vi, mitt i skiten.
Jag fattade inte att hon var död föränn jag hörde en ung tjej som pratade i en mobil säga det, mamma sa inget... men hon visste nog att det va slut redan innan bilen stannat. hon följde tydligen med bilen 7 m. bröt nacken, pang bara. Hon sommarjobbade på konsum, det var dit hon var påväg.

Hon hette Jeanette, var 15 år och hade likadana skor som mig.

Men det var inte bara hon som dog den dagen, det gjorde han med, för det va efter det som spriten tog över.

allvaret...

Jag har valt att inte skriva på ett par dagar av en enkla anledningen att jag inte haft något kul att skriva om. Visst har jag haft det kul i veckan som var men knappast något värt att skilldra allmänt.

Jag är en sån person som skriver för att lätta sinnet så att säga, när jag mår dåligt, men jag skriver inte så att någon annan kan läsa det. Det tänkte jag ändra på men för att inte "Kalle, 37" eller någon som inte borde läsa det kommer åt det så har jag lösenordskyddat min blogg.

Jag utfärdar en varning om att från och med nu släpper jag garden och det finns risk för gnäll, trams, ångest och lite mer information om mig och mitt liv än vad man kanske orkar med.


RSS 2.0