lite muntrare stämning
olyckan
Han var så jävla trevlig, och det är han fortfarande. Han var cool och häftig och spännande. En perfekt förebild för mig som barn, förutom det faktum att han inte är klok. Han träffade mamma när jag var liten, 9 kanske. Jag brukade följa med honom och fiska, det blev vår grej. Det va alltid han som fick mest fisk, men han lät mig alltid lotsas att den största var min, att jag fångat den så att alla skulle tycka jag var duktig. Vi kunde vara ute i timmar, ofta fick vi avbryta för att det blev mörkt.
Ser honom fortfarande sittandes vid motorn med en cigg i munnen, sitt rakade huvud och en öl i handen, solnedgången i bakgrunden. Det var härliga stunder. Men det förändrades tyvärr.
jag ska skriva om den händelse som skakade om mitt liv rejält skulle få oanade konsekvenser.
Det var sensommar. vi var påväg hem till ÖSD ifrån en bilsemester där vi besökt finnland, blekinge och halland. Det var mitt på dagen och stålande solsken, det va tryckande varmt i bilen. Vi körde förbi en sjö, "kan vi inte stanna och bada?" gnällde vi, jag va 13, E 12, N 7 och M bebis. Jag satt i mitten på den blåa van vi lånat av hans föräldrar. "Nej, vi vill komma hem någon gång" blev svaret.
jag vet inte hur lång tid det gick ifrån sjön tills det hände, timmar eller sekunder, men plötsligt så var hon bara där. springande. Hon hade en vit låda i ena handen, fick se sen att det va en hamburgare m. strips som hon skulle äta till lunch.
Hon hade vita Adidas skor, hon tappade den ena i smällen. Jag hade likadana skor som henne.
Vi körde bara 50 men vi hann inte stanna. På en sekund skulle allt förändras, det skulle inte bli detsamma igen.
jag kommer ihåg hur mamma och han stog på vägen och skrek och ropade till bilar som körde förbi och ett äldre par på en parkering en bit bort. ingen fattade vad de ville, ingen hade sett det. utom hennes kompis, men hon kunde varken prata eller röra sig. hon bara stog där, chockad. sen kom mamma till oss i bilen och ledde ut oss alla på andra sidan så vi inte skulle se. men N såg, hon hade platsen längst till höger. "det kommer blod ur näsan på henne" minns jag att hon sa, och jag minns att jag blev arg, jävla unge titta inte du e ju bara 7 år du fattar väll att du inte ska se det där! jag stog upp i bilen och höll M i famnen, det var det första jag gjorde, jag tänkte inte jag bara knäppte loss honom och höll honom. bara han inte börjar gråta, tänkte jag om igen.
det tog jättelång tid innan ambulansen kom och förde bort henne, men då satt vi redan på konsum och åt Tom och Jerry kex. Sen tog det ytterligare tid för att få dit polisen. bromssträckan skulle tydligen mätas och det skulle blåsas. Den väntan var det värsta jag varit med om.
Det var han som körde, han satt vid ett bord ute under ett par björkar avskillt från allt gråtande. där satt han ensam och grät. Jag ville gå dit men jag fick inte. mamma sa att han ville vara ifred.
hennes jävla kompisar och föräldrar och grannar och hela byn samlades vid konsum och stog och grät. Och där satt vi, mitt i skiten.
Jag fattade inte att hon var död föränn jag hörde en ung tjej som pratade i en mobil säga det, mamma sa inget... men hon visste nog att det va slut redan innan bilen stannat. hon följde tydligen med bilen 7 m. bröt nacken, pang bara. Hon sommarjobbade på konsum, det var dit hon var påväg.
Hon hette Jeanette, var 15 år och hade likadana skor som mig.
Men det var inte bara hon som dog den dagen, det gjorde han med, för det va efter det som spriten tog över.
allvaret...
Jag har valt att inte skriva på ett par dagar av en enkla anledningen att jag inte haft något kul att skriva om. Visst har jag haft det kul i veckan som var men knappast något värt att skilldra allmänt.
Jag är en sån person som skriver för att lätta sinnet så att säga, när jag mår dåligt, men jag skriver inte så att någon annan kan läsa det. Det tänkte jag ändra på men för att inte "Kalle, 37" eller någon som inte borde läsa det kommer åt det så har jag lösenordskyddat min blogg.
Jag utfärdar en varning om att från och med nu släpper jag garden och det finns risk för gnäll, trams, ångest och lite mer information om mig och mitt liv än vad man kanske orkar med.
Sanna Hissar och Dissar
Tyvärr grabbar Sanna is off the market. Hon pallar inte med allt velande och fjantande, raka puckar krävs. jag är så trött. suck.
Jag har tagit mig friheten att för skojs skull göra en hissa och dissa lista på helt oviktiga saker som jag inte har ett dugg med att göra.
Sanna Hissar:
Leggings (jag struntar i om de e påväg ut, jag kommer ha dem, alltid)
Barack Obama. han är helt enkelt bättre.
P3. Det är anledningen till att jag faktiskt betalar TV avgiften, vad nu det har med saken att göra.
Robert Frost. The road not taken is my favorite poem ever.
Björn Gustavsson. behöver jag en anledning?
Falukorv på knäckebröd. fullt tillräckigt som komplett föda i en vecka, levande bevis.
Sjuksköterskorna. hårt mot hårt!
Thomas Bodström. vet inte varför, bara diggar han.
Eketorps 3-sitts soffa - ikea. den bästa soffan att sova i.
Grannens musiksmak och DJ skills. har jag fest nån gång vet jag vem jag ska leja...
Sanna Dissar:
SJ sitta och skumpa i 14 timmar med 0 komfort och 0 sevice till skyhöga priser?!, subsidise!
Charlotte Perelli och allt vad schlager heter. blä.
krogvakter - lika lätta att komunicera med som sniglar
Dr Phill. ditt sexistiska mainstream kristna republikan riks-pucko!
bakåtslickat hår. Nej, inte trendigt, bara flottigt.
inhyrda tv-"experter". spekulationer baserade på rykten, mycket expertis det... (PS detta gäller alla utom Leif "da man" G.W Persson)
spelprogram på TV. hatar, hatar, hatar dem! landsplåga e vad det är.
Att vara chauför, nej det hatar jag inte, men att vara chauför till kl 1:30, få astma anfall när man kommer hem så att man inte kan sova innan klockan e halv 4, komma till jobbet kl 7 och mötas av 13 "blev det sent igår, mohahaha?!" och 1 "det går bra att du stannar 3 timmar längre nu va?"
Idag ska jag bara vara mig själv... och jobba 11.5 timmar... med 3,5 timmars sömn i kroppen... ladies and gentlemen thank you for flying with Sandstorm Airlines, please remain seated untill the seatbelt sign has been switched off, turn of all electrical equipment and prepeare to crash into the mountainwall infront of us.
asså, jag vill inte klaga....
eh, jo det vill jag visst! Jag tycker om mitt jobb det e inte det va, det betalar räkningarna och jag känner mig betydelsefull och viktig. MEN sådan stress som det är nu är INTE roligt och det går ju ut över andra. Visst det e strejk och skit men hallå! Att jag ska behöva springa mellan ställena e väll fan inte meningen.
NÄ, sluta snåla på personal, skärpning!
Har ju i övrigt sagt upp lägenheten och har preliminärbesiktning på den i nästa vecka. Detta innebär ju att det ska städas här grundligt innan dess, för det spelar ingen roll om de säger "du behöver ju inte städa innan vi kommer" för det e väll klart som fan att de förväntar sig ordning och reda. Och de e ju lika väl de så har jag en anledning att städa ju.
inte min favorit sysselsättning direkt.
och för att helt byta ämne - Barack Obama For President!
Puh! nu har jag sagt det. Hillary kan gå hem och "denvitagammlasnubben" med!
Jag och Geparden var ute på en långtur idag och jag blev svettig som bara den... hon däremot verkade inte änns
bli lite anfådd. Gepard-ledig i morgon men på lördag ska jag visst va där igen...Ser fram emot treveckors semestern i landet med KFC, Wendys, Tacobell, Dairyqueen och Paris Hilton.
Kommer att handla. mycket.
Läste föresten att de ska ta bort panten (!) på alla 4krs flaskor av Coca cola märket! Det innebär ju även att det drabbar Sprite, Fanta etc. vad e detta för påhitt? den som vet får gärna förklara detta, jag menar vad gör det för nytta att ta väck de? man ska väll panta mera, inte mindre....
dagens I-lands probem - de tar bort panten....
Torvalla - en Norrlands idyll
Ja så var det dags att dra fram minsta fiolen och näsdukarna för nu kommer en historia rätt ur det Jämtländska Ghettot.
Hade en lagom uppväxt - förstfödd. Medelklass familj med villa. Föräldrarna skiljde sig när jag va 7, äktenskap är en myt. Mamma blev den som flyttade. Jag var helt ok med skillsmässa, de skötte det mycket snyggt och tack vare det smidiga avståndet mellan mina föräldrars bostäder (900 m) blev det inga kännbara förändringar för oss ungar.
Varannan-vecka-barn va vi och lyckliga så.
Pappa skaffade ny fru, skiljde sig, träffade ny fru och på den vägen e det. Nu har han nytt jobb, hund, saab och 2 extra ungar i min ålder.
Mamma skaffade såsmåningom ett "#@¤&£ till ny kille och far åt min lillebror. Sån tur va höll det inte mellan mamma och "han" eftersom dennes alkoholproblem urartade efter en bilolycka. Kanske ett återkommande ämne senare. Jag kommer i fortsättningen fortsätta att referera till honom som "han" eftersom det inte finns ord för hur mycket jag föraktar den mannen.
Mamma visade dock senare att hon hade smak och skaffade ny. Klockren kanon träff. Två barn hade han med sig och trångt blev det med 6 ungar och 2 vuxna i vårat radhus med 3 sovrum. Radhuset uppgraderades såsmåningom till villa och valp inhalndlades. Min mamma är nu riktig soccer-mom på ett bra vis.
Jag gick på samma skola i 10 år (gick om 3an). Minnena ifrån 7-9an kommer jag ha hela livet, vi hade löjligt roligt. Det var även där jag lärde känna Undersköterska Larsson, som säkert kommer omnämnas vid andra tillfällen.
Min uppväxtort hade på den tiden ganska bra rykte. undertiden jag växte upp blev det dock mycket annorlunda.
I min skola tog spriten så småningom några men drogerna tog fler.
Mina ungdomsår är, som de flesta andras fyllda med minnen som man vill glömma och saker man vill minnas men har glömt. För mycket fylla, tjyvrökande, tonnårsproblem och annat fjanteri som hör åldern till, men kul hade vi!
Jag ville vara vuxen, och det igår helst. Det va brottom brottom med allt, allt skulle testas och provas. När jag var 17 fick jag någon typ av kris och bestämde mig att flytta hemifrån. Jag kysste min mor på kinden och stack.
100 mil flyttade jag, till Halmstad. Men inte ensam, jag släpade med mig någon. Där började jag gymnasiet och spenderade ett bra år med någon och ett skit år med någon med två svek och ett par resor till ungdomsmottagningen som slutresultat.
Det är dock härligt med Kharma, för "what goes around commes around, sucker!"
Bodde sen växelvis hos släktingar, inackorderad, och slutligen efter sista året på gymnasiet fick jag jobb, lägenhet, körkort och bil. Jag var singel igen efter ett stormigt förhållade med en bikaraktär vi för nöjes skull kan kalla Gwarp.
Det va nu man började tänka. Fundera. Vad i hela friden ska jag göra när jag blir stor? Det kan jag utan större ångest svara "har inte den blekaste aning" på. men jag vet vad jag ska göra de närmaste 3 åren av mitt liv, jag ska till Birmingham, England och plugga.
blogga, fan vad töntigt!
Men vad fan jag älskar ju att skriva och vad ska jag annars skriva om, om inte just mitt liv?
Jag är en lagom osäker, lagom tjock människa som har lagom tråkigt jobb och lagomt skitig lägenhet som är lagomt klaustrofobisk liten.
med andra ord är jag lagomt ointressant, och jävligt svensk.
Så just därför tänkte jag ändra på det. Den 22 September lämnar jag trygga lilla "lagomlandet" och flyttar in på University of Birmingham där jag börjar min 3 åringa bachelor degree i Culture, Communication and Society.
Men än så länge lever jag vidare med mitt trista lagom liv, som i huvudsak kretsar kring Jobbet, ridningen, vänner och familj.
Eftersom jag är en total rookie när det gäller blogging och annat nördigt så avslutar jag här och nästa gång jag skriver kommer jag berätta om hur det va att växa upp i Östersund/Jämtland, Jantelagens metropol!
