finerthangravel

En gång om året vaknar den lilla staden av ett avlägset muller, som sakta stiger till ett dånade ljud som tillsist eskalerar till vad vi kallar "StorsjöYran". det är en festival med lite artister, lite folk och en jävla massa fest.

mullrandet som är det första teknet på den stundande festivalen är ljudet av alla norrmän som påbörjar sin resa mot min lilla stad, dånet - det står Stockholmarna för i sina flashiga bilar. Själva festen börjar natuligtvis inte förän även jämtlänningarna innser att det e nått på G och ger sig av mot huvudstaden i Jämtland. Sen är det party och glada miner i dagarna tre, även om de mest erfarna vet att "stråket" öppnar redan veckan innan, så att levern hinner anpassa sig innan det smäller påriktigt.

själv gick jag bara på Lördagen - den avslutade och roligaste dagen av dumheterna. Tänkte bara se Adam Tensta och Presidentens Tal till folket, men lade kvickt om mina planer och spenderade tiden i hamnen med att dra min kort i baren lite förmånga gånger. Men jag var i gott sällskap om vi säger så.

Det är inte utan viss sorg som Östersundarna vaknar på söndagskvällen och ser ut igenom fönstret ner på torget och ser det stå öde och övergivet. Men sen åker stockholmarna hem och då blir vi både lättade och glada, norrmännen stannar ett tag och köper sprit, cigg och köttfärs - i mängder (fråga inte) men tillslut återvänder även de till sitt och kvar blir vardagen och lugnet.